Singö Hembygdsförenings Yngve Andersson kommentar till Länsmuseets historik:

Texten i bifogad fil (Länsmuseet) är inte bra. Fisket har inte varit huvudnäring. Det har varit jordbruket.

Det var inte på 1700-talet som sjöfarten stod som högst. Se min artikel i Rospiggen. Det var i början av
1800-talet som sjöfartsepoken inleddes. Även alldeles i början av 1900-talet med bland annat skonerten Hoppet och barkarna Semmy Cohn och
Adéle fanns fortfarande segelfartyg här. Hoppet var visserligen registrerat i Häverö eftersom huvudredaren bodde där. men skepparen och de flesta i besättningen var singöbor.

I den lilla skriften om Mattsgården beskriver jag med hjälp av folkräkningsdata den sociala sammansättningen år 1900. Havets betydelse för försörjningsmöjligheterna då är underskattad i dessa siffror som jag skriver. Detta år eller något år runt omkring nådde befolkningen på Singö sitt maximum.

Topografi
Singö utgörs av ett tämligen flackt skärgårdslandskap med endast svagt omväxlande höjdförhållanden. Berget går på många ställen i dagen. Leran är ofta starkt kalkhaltig och är därför mycket bördig. De små lerslätterna som utbreder sig mellan berg- och krossgruskullarna är av denna anledning ofta uppodlade.

Kalkbrytning har förekommit på Singö nordost om Enholmen samt på Viten och Alskäret. Vid Labbholmen och vid Korsnäs har funnits marmorbrott. På Raggarön och Singön har den siluriska kalkstenen använts som block för att framställa bränd kalk. Fisket har varit en viktig näring.

Berggrunden utgörs bl av gneiss, diorit, dioritskiffer, hälleflinta, kalksten, järnmalm, granit, pegmatit och diabas.

Järnmalmsgruvor har funnits på Raggarön, Vingeskär och norra Singö (även koppar har brutits), Sladdarön och Tvärnö, på Ellans ägor, Råstens-, Johans- och Sandgruvorna, Vikskärsgruvan och Sågarbrötesgruvan i Backby. Vid Ellån finns ett gruvhål på Långgrundet (på öns norra del). Malmen lastades från en lastageplats, belägen mitt på öns västra sida. Vid Ellan finns 9 gruvhål och skärpningar. Vid Backby vid Kalvhagen finns 4 gruvhål, vid Labbholmen 2, vid Enholmen flera samt även vid Orsten.

Vid Backby finns rester efter tegelugnar. Enligt en muntlig tradition är Forsmarks kyrka i Uppsala län uppförd av tegel som slagits i Backby.

En rullstensås löper i nordvästlig riktning från västra delen av Riddareskäret i Singösund till Ramslångan.

Kring Bodaviken på västra Singö utbreder sig ett vackert skärgårdslandskap där blandskog omväxlar med betade enbackar, ängar och strandängar. Utanför Bodahalvön ligger ön Skabban samt några småöar. Öarna innehåller både mer eller mindre bevuxna hällmarker och rena lövskogsbestånd. I området växer bitvis en rik och kalkgynnad flora. Sundet mellan Bodaholmen och Singö var länge farbart.

Historik
Kolonisationen av Singö skedde under medeltiden. Sex byar kan då beläggas: Söderby, Tranvik~ Backby, Norrvreta, Boda och Ellan.

Fisket var länge huvudnäringen, vilket så småningom även kompletterades med sjöfart och båtbyggeri. Även järnmalmsbrytning spelade en viss roll samt lots- och fyrväsendet. 1908 hörde 4 fyrinrättningar till ön. Framförallt under 1700-talet gav sjöfarten många arbetstillfällen. Vid sekelskiftet år 1900 fanns det nära 700 personer i Singö församling. Under 1900-talet har befolkningsutvecklingen varit ogynnsam på grund av rationaliseringar inom jordbruket och sjöfartens minskade betydelse. 1987 fanns det 305 bofasta på ön.

Källa: Singö kyrka och socken Länsmuseet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

tillbaka